hey joe
Okej lite kul fakta bara!
Piss factory var Patti's första singel och på baksidan av LP:n fanns låten Hey joe men piss factory lägger jag upp en annan dag!
Patti hade då inte skivkontrakt men uppträdde med sin poesi/ låtar på olika ställen i new york så hon var rätt känd där. så man kunde köpa skivan på posterorder. Men iallafall Hey Joe är en cover och egentligen gjord av gruppen The Leaves men på 60-talet gjorde bl.a. Jimi hendrix en cover på den.
Dom spelade in Piss factory två gånger och hey joe behövde de bara göra en gång för de blev bra första gången sen var skivan klar :) det är så coolt för när man lyssnar så hör man liksom att det inte är något trixat liksom som det brukar vara på de flesta artisters låtar, men hon hade ju inte så mycket pengar då. det är som patti sjunger live fast bättre ljud.
läste om den i boken jag läser just nu om Patti Smith och det står såhär: "Patti Brought the song up to date and made it her own by delivering a hard, scrappy account, opening with a rap about Patty hearst, kidnapped scion of the whelthy Hearst family, asking if she had been 'gettin it every night from a black revolutionary man"
haha typiskt Patti!
Såhär står det också:
"Patti latched on to the Patty Hearst case, realizing the astonishing free publicity it gave her. As she told a friend, everytime she heard Patty's name on the radio or TV she wasn't sure if they were talking about Patty Hearst or her. There's no doubt the Patty Hearst case gave Patti Smith a big push in the media"
"Patti is sharp one minute and innocent the next" wrote their US Correspondent Chris Charlesworth.
"She's a bitch straining at the leash in most of her songs, all of which are prefaced by some kind of unusual story. Her ability to hold the audience's attention is her main selling point: drift away and you'll miss something you wish you hadn't.
Her version of "hey joe", recorded by a minor company, is becoming an underground hit in the city even trough the radio stations don't play it beacuse of the suggestive remarks about Patty Hearst in the intro"
haha och såhär pratar hon i introt:
"Honey, the way you play guitar makes me feel so, makes me feel so masochistic. The way you go down low deep into the neck and I would do anything, and I would do anything and Patty Hearst, you're standing there in front of the Symbionese Liberation Army flag with your legs spread, I was wondering will you get it every night from a black revolutionary man and his women or whether you really did and now that you're on the run what goes on in your mind, your sisters they sit by the window, you know your mama doesn't sit and cry and your daddy, well you know what your daddy said, Patty, you know what your daddy said, Patty, he said, he said, he said, "Well, sixty days ago she was such a lovely child, now here she is with a gun in her hand."
och här är låten då, så fin den är sen när hon börjar sjunga!
åhhh låten är så sorlig
Hey Joe, where're you going with that gun in your hand ?
Hey Joe, I said where're you goin' with that gun in your hand
I'm gonna go shoot my ol' lady,
You know I found her messing around town with another man
And you know that ain't cool, watch me.
"Patti instantly grasped the significance of the photograph of Patty Hearst wearing army fatigues and a beret, grasping a machine gun, in font of a symbionese liberation army flag."
Patty Hearst tvingades posera med vapen av hennes kidnappare, bilderna sände kidnapparna sedan ut i media.
Patti gjorde lika dant haha
okej och lite fakta om patty Hearts
Patty Hearst kidnappades den 4 februari 1974 i sin lägenhet i Berkeley, Kalifornien av den Symbiotiska befrielsearmén (SLA) och familjen Hearst betalade 6 miljoner dollar till välgörande ändamål för hennes frigivning. Patty Hearst förblev försvunnen tills hon den 15 april 1974 fotograferades beväpnad under ett rån mot Hibernia Bank i San Francisco, Kalifornien. Senare framkom att hon ändrat sitt namn till Tania och nu sympatiserade med sina kidnappare SLA:s mål. I september 1975 infångades Hearst tillsammans med andra SLA-medlemmar.
Hearst dömdes 1976 till fängelsestraff. Hon släpptes den 1 februari 1979 och benådades den 20 januari 2001. Hon benådades av Bill Clinton på hans sista dag som USA:s president.
Hon är sedan många år tillbaka gift med sin tidigare livvakt Bernard Shaw, och är mor till två döttrar. Familjen lever ett lugnt och tillbakadraget liv i Connecticut.
Flera spelfilmer har gjorts om henne. 1979 kom TV-filmen The Ordeal of Patty Hearst och 1988 filmen Patty Hearst - regisserad av Paul Schrader - som bygger på hennes självbiografi, Every Secret Thing. I samband med filmens lansering träffade hon regissören John Waters som övertalade henne att vara med i hans nästa film, Cry-Baby. Sedan dess har hon medverkat i alla Waters filmer och även en del andra filmer. John Waters film Cecil B. DeMented, i vilken hon också medverkar, tycks vara en parodi på hennes historia. År 2004 kom dokumentären Guerrilla: The Taking of Patty Hearst som har visats i svensk TV.
